Varför framstår världen kvantifierad likt datorernas bitar, varför uppstår ting i duplicerad form och vad motsäger att vår tillvaro är ett hologram skapat från en tvådimensionell miljö?
Den spektakulära – och så klart högst spekulativa – hypotesen om universum som datorsimulerad saknar inte anhängare. Ligger det någon sanning i tanken eller är det ett uttryck för vår genomdigitaliserade tid? I en artikel går jag igenom argumenten och presenteras motargument.
Artikeln är publicerad på Filosofer.se
